Bättre sent än aldrig, rapport från cykelvasan. Cykelvasa sprinten var på Fredageftermiddag. Det är ett så roligt arrangemang, massa folk som hejar , kort och rolig bana och spikern Roberto Vacchi, han gör det alltid roligare. Kroppen var rätt trött och seg men jag är glad att jag slutade 2a efter MTB feen Gunn-rita Dahle.

Cykelvasan lördag, hade en rolig början och sämre slut. Kände mig pigg, tog 3 spurtpriser och låg med i tätklungan där vi var 5 cyklister. Med 3 mil kvar så hör jag pang från cykeln, vet inte vad som hände, efter några 100m märker jag att sadeln sitter löst. Den åker fram och tillbaka, aja fan tänker jag, men det går. I en uppförsbacke där farten ökar och jag skall ställa mig upp så åker sadeln ner, bakskruven har gått av och jag måste stanna för att dra upp och sätta upp sadeln platt igen. klungan är borta och sadeln är helt lös. Stannar på första tekniska som kommer efter nån kilometer men dom har såklart ingen sadelskruv i fickan så får cykla några kilometer till så står dom där igen med en liten för stor skruv så dom lyckas få fast efter några minuter. Men dagen är såklart förstörd, hamnar med grupp nr 3 och vill bara ta mig imål less och arg. Lägger mig 2a inför upploppet och hon framför mig vurpar, jag åker rätt över henne och landar med korsryggen på en trotoarkant. Kom mål som 14, 3 spurtpriser iaf men väldigt arg och vurpan gjorde att jag inte fick cykla på över en vecka för ryggen fick en riktigt smäll….